måndag 24 november 2014

5 veckor


 
Nu har det redan gått 5 veckor sen hon kom till oss.
Dagarna rusar iväg. 

Tobias är inte så förtjust i att jag lägger upp bilder på våran godbit på internet. Vilket jag kan förstå och självklart vill respektera. Men jag har fått godkänt på att lägga upp den här. Sen om det är den första och sista återstår att se :) 

Än så länge fungerar allt så otroligt bra.
Hon har en lite förskjuten dygnsrytm än så länge. Hon somnar för natten oftast runt 2 tiden på natten. Sover till ca 7.30 varje dag, då äter hon och somnar om, och sover sen till 12-13. Bvc säger att hon kommer att ställa om sig själv och att vi inte kan påverka så mycket eftersom hon är så liten än. Jag är bara glad att hon sover så bra. Hon är väldigt nöjd och gråter i stort sett aldrig så länge hon får mat och får vara med. Vi brukar byta om till pyjamas innan sista målet mat på kvällen eftersom hon nästan alltid somnar efter det. Då brukar vi bära över henne till hennes egna säng där hon sover om nätterna. Jag hoppas verkligen hon fortsätter vara såhär nöjd!

Det enda som är jobbigt är att hon fått lite krångel med knip i magen nu sista veckan. Så det är lite knöligt eftersom hon får knip även när hon sover och kan vakna till utav det. Så vi hoppas det går över snart så hon slipper ha ont. På bvc i fredags fick hon beröm för att hon var så stadig i nacken och var så med med blicken. Hon har börjat följa en nu när man kommer och går. Hon ligger även över kurvan i både vikt och längd. 55 cm lång redan!! Stoppa tiden!

I fredags gjorde Hanna, jag och Mike våran första långtur på egen hand. Då tog vi bilen upp till Fullsborn och mamma och pappas stuga för en helg uppe i Edsbyn. Mike tyckte det var livet att få åka iväg med oss själv och dessutom till stugan där han får vara lös hela tiden. Hanna sov hela tiden vi åkte så resan fram och tillbaka gick jättebra.

Vi hann med att hälsa på min farmor på fredagen innan vi åkte upp till mamma och pappa. Det var första gången hon träffade Hanna så jag passade på att ta kort på dom tillsammans. 
. På lördagen var vi till syrran och Micke och hälsade på dom och ungarna. Då passade lilldonnan på att fyra av sitt första leende när hon låg på skötbordet. Sen på kvällen bjöd mor och far på mat i stugan och då var även brorsan med familj med. Pappa och brorsan fixade även med våran bil så när vi åkte hem var den som ny! Både tvättad och städad till max. Hittade inte ett enda (!) hundhår i bilen. LYX!

På vägen hem till Gävle så stannade vi till en snabbis hos Linda. Så roligt att se hur långt dom kommit i renoveringen för varje gång vi är upp. Å självklart att få träffa henne och Della. 

När vi kom hem på söndagen var det en pappa som längtat väldigt mycket efter sin dotter :) Å två små bushundar som var glada att se mig också ;) 

söndag 2 november 2014

När jag var liten




Igår var jag ner på stan en sväng med Palle. 
Jag har letat efter "Mitt första fotoalbum" länge, men inte hittat nåt på nån affär. Nu när Hanna har kommit så ville jag verkligen ha ett. Jag har ett från när jag är liten och jag tycker det har varit jättekul nu när man själv har fått barn att läsa om när jag lärde mig krypa, gå, fick mina första tänder m.m. Tobbe hade ett likadant så det har varit jättekul att jämföra oss två.

Efter att blivit besviken på hur många som helst så hittade jag till slut det här. Det får inte plats med lika mycket kort som jag hade velat så jag får köpa ett vanligt album och fixa det själv. Jag gillade ändå det här för allt som man tycker är roligt att veta när man är äldre står med. Plus att alla sidor är jättemysiga. Lite som ett scrapbook album. Man kan öppna flikar, det finns som små fickor att spara "min första hårlock" m.m. Så nu ska jag bara vara en duktig mamma och fylla i albumet under det kommande året :)

2 veckor


Helt plötsligt så var man morsa!

Magen är ett minne blott. Jag är så otroligt glad att jag inte har fått en enda bristning & att den har dragit ihop sig så otroligt bra. Nu två veckor senare så ser det ut som att jag har gått upp 1 kilo i bullmage typ. Sen när jag kan börja träna så kommer den vara borta på nolltid. SKÖNT! 
Tobbe sa tillomed idag att han trodde att min kropp skulle förfalla mer haha :) Så jag är glad att det inte blev så. 17 kilo borta bara sådär.

Det känns skönt att vara tillbaka till sig själv igen. 
Tröttheten som var i slutet av graviditeten är helt borta och äntligen kan jag känna mig pigg igen!

De senaste två veckorna har vi haft folk på besök i stort sett varje dag.
Hanna har fått så himla mycket fina presenter. Å jag fick bilderna som Megan knäppte på mig strax innan hon föddes. Jag kände mig så himla ful när vi tog dom men fy va roligt det är att ha kvar nu efteråt. 

lördag 1 november 2014

Vår förlossning




Fredagen den 17 oktober så klev jag upp för att kissa när Tobbe åkte till jobbet. 
När jag reser mig upp så rinner det ner som en liten pöl på golvet. Funderar på om det kan vara vattnet, men känner mig osäker så jag väljer att gå och lägga mig igen. 

Klockan sju är jag kissnödig igen och går på toaletten. Sen bara rinner det nerför benen och nu förstår jag att det är vattnet. Det kommer bara mer och mer. Ungefär som att jag läcker...
 Så jag ringer Tobbe som säger att jag ska ringa förlossningen och meddela att vattnet har gått och att det kan vara på G. När jag pratat med förlossningen så vill dom att jag kommer in på en koll. Alla som bor i stan får komma in om man misstänker att vattnet gått. Vi får tid 9:30. Vi får bekräftat att det är vattnet och jag blir uppkopplad och får göra en kurva. Jag har oregelbundna värkar, som känns ungefär som mensvärk, så när vi kikat klart så får vi åka hem igen. Om bebisen inte valt att kika ut inom 48 timmar så ska jag bli igångsatt eftersom vattnet gått. 

När vi kommer hem så sätter Tobbe in bilbarnstolen i bilen. Sen knäpper vi på en film som vi ska kika på. Värkarna blir bara kraftigare och kraftigare. Tobbe börjar klocka värkarna. Runt 14.00 börjar dom göra riktigt ont. Jag blir tvungen att stå på knä lutad över en stol och försöka andas igenom dom. Här uppskattar jag verkligen att Tobbe klockar och talar om när värkarna är på väg att gå över. Vid 18.00 står jag inte ut längre. Då får jag 4 värkar på 10 minuter som håller i sig mellan 40 sekunder och nån ända upp till 1 minut. Här känns det verkligen som att jag ska dö. Kunde jag krypa ur skinner så hade jag gjort det. Den värsta smärta som jag har känt i hela mitt liv. Vi packar in oss i bilen och åker in. Vi blir tvungen att stanna vid en busshållplats så jag får hoppa ur och ställa mig på knä utanför bilen när en värk kommer. 

När vi kommer fram så ser barnmorskan att jag har väldigt ont och undrar om jag har funderat på epidral? Tidigare har jag varit osäker på om jag skulle ta det eller inte. Men i det här läget så var "ja jag vill ha det" det enda svar som fanns. Så hon ringer narkosläkaren som kommer runt 20.00. Fram tills dess så fick jag använda lustgas. Även om det hjälpte litegrann så var jag riktigt glad när hon kom och skulle ge mig ryggbedövningen. Jag hade tur för det var chefsläkaren som kom och gav mig min epidral och hon gav mig den helt perfekt. 20 minuter senare så kände jag inte en enda värk!! Jag såg att dom kom eftersom jag var uppkopplad men jag kände ingenting. Vilken dröm! Så jag rekomenderar verkligen alla att ta epidral. Jag ska aldrig föda barn igen om jag inte får det. Chefsläkaren var föresten Thomas Ledins syster. Det var lite roligt!

Jag fortsatte att öppna mig fint trots att jag inte hade nå ont eller kände något. Jag kände mig helt som vanligt. Jag fick ändra ställningar i sängen och vara uppe och gå bara för att det inte skulle avta eller barnet skulle må dåligt. Hjärtljuden gick upp lite ibland så sköterskan kom in och kollade. Runt två på natten frågade jag om jag kunde sova en sväng. Å det fick jag absolut göra om jag kände att jag kunde det. Så jag och Tobbe sov i ca 2 timmar. Sen när jag vaknade så kom barnmorskan in och kollade mig igen. Då var jag öppen 8 cm. Nästa gång hon kollade var jag fortfarande öppen 8 cm och värkarna kom inte lika tätt längre. Så då valde dom att sätta in ett dropp och då kom dom supertätt igen på en gång. Hon frågade då om jag kände ökat tryck nedåt. Å ja det gjorde jag, men inte på värsta viset. Epidralen tar ju inte bort själva trycket nedåt eller smärtan som kommer när barnet är på väg ut tydligen. Hon kände då återigen hur öppen jag var.

- OJ! Nu är bebisen nere i bäckenet. Nu vill den ut!  
Klockan var då 5:35 när jag fick börja krysta. 

06:05 kom hon ut!
Jag har ju varit stupsäker på att få en pojk under hela graviditeten så gissa om jag blev förvånad när det var en liten tjej som tittade ut.
Jag väntade mig att den värsta smärtan skulle vara när hon kom ut. Men det var det verkligen inte. Värkarna innan epidralen var det absolut värsta. 

Tobbe fick klippa navelsträngen och sen fick hon komma upp på mitt bröst.
Sen fick vi ligga och mysa hud mot hud. 

Känslan går verkligen inte att beskriva.
Hur man kan tycka om någon så mycket så fort.

Hanna kom den 18 Oktober klockan 06.05.
50 cm 3304 gram.
2 dagar innan beräknat datum.

Barnmorskan sa att jag måste ha haft en drömförlossning & jag kan inte annat än att hålla med. Jag är så otroligt nöjd med all personal som hjälpte oss. Speciellt Christina & Marie som var där när Hanna kom. Gladast är jag att jag har fått dela det här med Tobias. 
Jag är så otroligt glad & lycklig över våran fina lilla familj!


Bloggarkiv